26 augusti 2013

Vänskap



När jag var yngre hade jag en väldigt god vän som jag spelade badminton tillsammans med. Det skiljer fem år oss emellan och de där åren tänker man ju inte på idag. Men när vi träffades första gången var hon 11 och jag 16 och då är det klart att fem år är en hel del. Men med åren "kom vi ifatt" varandra och när jag var runt 20 och hon runt 15 så blev vi riktigt goda vänner.

Vi träffades såklart på träningarna, vilket var flera gånger i veckan, men också utanför badmintonplanen blev vi väldigt goda vänner. Många långa kvällar spenderades framför allt hemma i hennes flickrum som var ett litet hus i hennes mammas trädgård. Jag minns att vi kunde prata om allt och att jag kände mig så otroligt mycket mig själv i hennes sällskap. Det är klart att åldersskillnaden ibland gjorde att jag nog fick en storasysterroll för henne och hon blev lite lillasyster, men framför allt så var vi vänner.

Men som så många gånger så kom livet emellan och hon flyttade utomlands och jag slutade spela. Hon bodde i Frankrike och sedan i Stockholm, jag höll på mig på hemmaplan men även mitt liv förändrades med nytt förhållande och bildande av familj.

Vi har sprungit på varandra ett par gånger under åren, men inte mer än så. Sedan blev vi vänner på Facebook och då kunde man ha lite mer koll på vad som hände och vi "pratade" flera gånger om att ses, men tyvärr blev det inte så. Förrän i tisdags!!

Då - äntligen - fick vi till en träff och vi sågs hemma hos henne. Åhhh, så himla roligt det var!!! Vi kom fram till att vi inte suttit ner och pratat på 20 år! Tänk va, 20 år?!?! Var börjar man?!

Vi började i nutid och sedan hoppade vi fram och tillbaka och berättade om våra liv. Samma härliga känsla från förr infann sig direkt och jag kände mig återigen sådär väldigt mycket mig själv. Givetvis så hann vi ju inte med 20 år på en enda kväll och vi bestämde snabbt att vi skulle träffas igen direkt i fredags. Sagt och gjort, vi tog vid där vi slutade ett par kvällar tidigare och denna gång fortsatte vi vårt samtal över drinkar på en bar på en bakgård i Köpenhamn! Det blev en fantastiskt trevlig och kul kväll och nu är jag så himla glad över att hon är tillbaka i mitt liv! För nu tänker jag minsann inte låta det gå 20 år till nästa gång! Nej, nu ska jag hålla hårt i henne för jag känner så starkt att jag verkligen vill ha henne i mitt liv.

Mina underbara vänner - jag är så himla glad över dem allihop!!

2 kommentarer:

dianasdrömmar sa...

Vilken mysig vänskap kram Diana

Birgit sa...

"Gammal vänskap rostar aldrig" Jag tror att det är sant! Härligt med sån vänskap! Bara att hålla fast vid :-)
KRAM