28 maj 2013

Att trivas


Idag är det mulet och regnigt hos mig, men det är ändå vackert. Trädgården blommar och jag njuter över hur fint jag har det! På framsidan så blommar min Spireahäck och Rhododendronens blommor är så rosa att de lyser. På baksidan dominerar Syrenhäcken som tyvärr redan har blommat över! Så snabbt det går....jag älskar Syrener och är så otroligt glad över att jag nu har alldeles egna!

Annars är det lite skruttigt idag. Känner mig som om jag skulle bli sjuk. Jag är fortfarande sådär trött som jag skrev om igår, men idag känner jag mig även lite konstig i kroppen sådär som man kan känna precis innan man blir sjuk. Min plan är att ta det extremt lugnt ikväll och bara ligga på soffan, dricka te och läsa tidningar och bloggar. Det gnager lite i mig att jag inte ska utnyttja kvällen till att fixa hemma, men ibland får man helt enkelt lyssna till kroppen. Eller i alla fall till sina nära och kära som är lite klokare än jag! Och just nu säger kroppen att jag ska "tagga ner lite", ta det lite lugnt och vila.



5 kommentarer:

Jennys gömma sa...

Så vackert du bor! Det ser verkligen inbjudande ut.
Hoppas du slipper bli sjuk!

kram Jenny

Birgit sa...

Hoppas du mår bättre och att vilan har hjälpt! Det är ju så trist och jobbigt att vara sjuk! Krya på dig!
Sv: Vi har så himla varmt att det nästan är för varmt (men det får man ju inte säga högt!) Jag smörjer in tjejerna varenda morgon, så de inte ska bränna upp sig på skolgården. Hoppas ni oxå har bra väder :-)
Nu ska jag fortsätta med dessa betyg... KRAM

Anna Margareta sa...

Tagga ner och lukta på de där gudomliga syrenerna istället kvinna! Det är mycket hela tiden och jag kan känna igen mig. Man får liksom aldrig tid för vila. Jag brukar trösta mig med att man får vila sen om sisådär 20 år eller nåt. Kram på dig!

Anna Margareta sa...

Tagga ner och lukta på de där gudomliga syrenerna istället kvinna! Det är mycket hela tiden och jag kan känna igen mig. Man får liksom aldrig tid för vila. Jag brukar trösta mig med att man får vila sen om sisådär 20 år eller nåt. Kram på dig!

Anna Margareta sa...

Tagga ner och lukta på de där gudomliga syrenerna istället kvinna! Det är mycket hela tiden och jag kan känna igen mig. Man får liksom aldrig tid för vila. Jag brukar trösta mig med att man får vila sen om sisådär 20 år eller nåt. Kram på dig!