Fotbollstjej

Ibland blir man överraskad...

 

 

Riktigt dåligt bild, men det är Jossan i gult!

För ungefär en månad sedan kom Josefine hem och sa att hon ville börja spela fotboll! Jag visste knappt vad jag skulle tro... Saken är den, att Josefine har aldrig någonsin i sitt 12-åriga liv intresserat sig för någon typ av bollsport. Överhuvudtaget. Inte ens i närheten. Däremot har hon ridit sedan hon var 4 år gammal.

Länge red hon en gång i veckan och var nöjd med det. Länge. I ungefär 6 år var det så. Sedan började hon så smått bli mer och mer intresserad och det senaste året, eller möjligen de senaste två åren, har det fullkomligt exploderat! Hon har visserligen fortfarande 'bara' ridit lektion en gång i veckan, men hela helgerna har spenderats i stallet. Dessutom har hon haft sk vinterponny två vintrar och sommarponny en sommar och då har det varit väldigt intensiva veckor med mer eller mindre egen häst, fast vi lånade den. Hon har massor av kompisar som hon lärt känna i stallet och hemma har det lagts väldigt mycket tid på hästbloggar, både hennes egen och andras. Det har varit häst, häst, häst....

Då kan ni kanske förstå, hur överraskad jag blev när hon kommer hem och säger att hon vill börja spela fotboll! Och ännu mer förvånad blev jag när jag sa att det var ok, men att hon då inte kunde rida också eftersom jag vet att det kommer att krocka på helgerna och det kommer bara att bli jobbigt - och hon säger 'ok' och vill börja ändå!

Så - nu har vi tagit paus från ridningen en termin och så provar hon på att spela fotboll. Är bara hon nöjd, så  är jag det också. Hon har tränat tre träningar hittills och hon tycker fortfarande att det kul. I dag har hon till och med spelat match, en träningsmatch! Det gick bra, de vann med 5-1 tror jag. Inga mål gjorde hon, men hon sprang och kämpade på bra. Det är ju mycket att lära!

Det som jag tycker är allra häftigast i den här historien är min underbara tjej. Hon är så himla cool och gör det hon själv vill, utan att bry sig om vad andra tycker. Att lämna ridningen och börja spela fotboll med allt vad det innebär är modigt tycker jag. De kompisar hon umgås med i skolan, de som är hennes bästa vänner spelar fotboll och har gjort så sedan de var 6 år. Då är det ju lätt hänt att om man inte är på samma nivå som de är, så kanske man känner att det är bättre att låta bli att börja spela. Men icke....hon börjar, och dessutom så tränar hennes gulliga kompisar med henne ytterligare en dag i veckan på en fotbollsplan som ligger i närheten av där vi bor! Goa tjejer!

♥