Nu har vi börjat spela ihop igen, bara för skojs skull, ungefär en gång i månaden. Nu har jag bara kunnat vara med ett par gånger, men det är lika roligt varje gång! Igår kväll var det dags igen och trots att jag är så grymt otränad, så kämpade jag på i två timmar. Det känns idag, kan jag meddela!
Jag har alltså inte träffat, eller ens sett, dessa människor på ungefär 15-16 år, vissa ännu längre tillbaka. Det är helt otroligt! Vissa, som jag inte umgicks så mycket med, har jag ju nästan glömt bort att de fanns! Men de som jag tyckte om och som jag var nära vän med är det så roligt att träffa. Alla har ju familjer nu och jobbar - och är vuxna! :) Det är lika kul att prata med dem som det är att spela!
Spelandet ja.... Det är kul! Jag vet i huvudet exakt vad jag ska göra och vart på planen jag bör befinna mig, men oj oj oj vad svårt det är att verkligen ta sig dit ibland! :) Ibland sitter det fortfarande som en smäck, medan det ibland blir både luftmissar och kantträffar och rusningar alldeles för sent! Men kul är det!
Om en månad är det dags igen och jag hoppas verkligen att jag kan då! Då ska vi dessutom gå ut och äta kinamat på vårt gamla favoritställe. Som jag helt glömt bort att det fanns, det också! :)
♥
 |
| Bild från Pinterest |
3 kommentarer:
Så ball! Själv har jag blivit lite tennissugen på sistone. Jag har sett rätt mycket på tv och kollat lite kolla filmer på YouTube. Men inte så konstigt att suget börjar komma med tanke på att jag senast spelade i mars!
vilken kul grej att träffas och göra nåt ihop:))ha en underbar allahjärtans dag/kramar från jennica i norr
Så roligt det måste vara att träffas igen efter så många år. Hur fick ni igång kontakten igen??
kan tro att du känner dig mer än lite mörbultad, det är inte någon "walk in the park" att spela badminton, kan tro att vinnarandan hos er alla fanns kvar också så det kämpades på bra också....???
Kul och en massa energi!
Kram Pernilla
Skicka en kommentar