09 mars 2011

Här och nu

För ett par veckor sedan hade jag ett utvecklingssamtal på jobbet med min chef. Det var ett bra samtal och nu skall detta dokumenteras och "kokas ner" till en plan som vi/jag skall arbeta med. Denna plan består av tre  rubriker: Min utveckling inom 1 år och det som krävs för detta, Mina mål det närmaste året och Min utveckling inom 3 år och det som krävs för detta.

De två första, de som gäller inom 1 år, har jag inga problem med. Det fixar jag. Men det där mer långsiktiga, på 3 år, har jag otroligt svårt för. Jag skulle ha lämnat in detta förra veckan, men det ligger fortfarande här som ett dåligt samvete. Jag har funderat en hel del på det här.

Detta har jag kommit fram till, och det är nog ingen överraskning för någon som känner mig, men jag är väldigt mycket här och nu! Jag är inte, och har aldrig varit, en person som har en långsiktig plan. Jag har vänner som har en 5-års plan eller 10-års plan både för sitt privata liv och sitt yrkesliv. Det har inte jag. Jag kan möjligen se 1 år framåt, men inte mer. Jag går mest omkring och är nöjd med att vara just här och nu. Och är jag inte nöjd, så gör jag något åt det när det behövs. Jag tar saker och ting som de kommer.

Men nu måste jag alltså försöka fundera ut hur jag vill utvecklas och åstadkomma på jobbet under de 3 kommande åren. Men vem vet vad jag vill om ett år....

6 kommentarer:

Kim sa...

Det är väl en jättebra egenskap! De flesta försöker väl bli bättre på att leva i nuet istället. :)

Maria sa...

Håller med Kim, jag hade bara kännt det pressande att hålla på och fundera så långt framåt, det som händer händer. De som har såna planer är sådana som alltid äter lunch och middag exakt samma tid varje dag och lever ett allmänt strukturerat och inrutat liv. Trist i mina ögon, passar mig inte alls!

Jennica... sa...

Tack söta ni! Började ju känna mig helt onormal här. Får liksom inte ur mig något att skriva....känns ju också dumt att bara skriva något för skrivandets skull.

Anonym sa...

jag undrar ändock om det inte har med att våga verkligen erkänna vad man faktiskt vill.

jag tror det är skitbra (även om det inte är lätt) att har en 3-års plan eller varför inte ännu längre. detta för att man 1) tar sig tid att tänka igenom vad som verkligen är viktgt för en och 2) ger en stabilitet i nuet.

jag ser inget fel att ändra alternativt redigera på 2,5, 10 årsplanen. det man tror man vill/behöver, behöver inte vara för evigt utan bara ge en riktning för här och nu.

Jennica... sa...

Som vanligt är du väldigt klok Louise! Och du har på många sätt rätt. Jag är ändå väldigt ovan vid att tänka så. Och sen är det nog så, att jag på ett sätt har en liten plan för mitt privata liv, men inte för mitt arbetsliv. I alla fall inte DET arbetslivet. Jag har ju såklart planer för Kanel & Cayenne, men det är ju lite svårt att ta upp i utvecklingsplanen på jobbet! :)

Eva sa...

Jag vet knappt vad jag vill imorgon, så hur ska jag veta vad jag vill om 3 år. Målinriktad, nja....men min framfart leder alltid till något gott...som passar mig....just nu och då...Därmed inte sagt att jag är nöjd...Jag vet att jag inte kommer att vara där jag är nu om 3 år, jag vet att jag kommer att ha kommit ett par steg framåt, men åt vilket håll? Det är väl det som är spänningen med livet?