Vilken start på dagen

Idag är jag hemma eftersom Jossan är sjuk, hon har feber och ont i halsen. Jag håller också på att försöka få en tid på vårdcentralen för att få hostmedicin till Johanna som bara hostar och hostar nätterna igenom. Eftersom Jens åker till Stockholm i eftermiddag och jag vet att jag måste vara hemma i morgon igen, tänkte jag passa på att åka till jobbet i morse för att hämta hem min dator så jag kan jobba hemifrån.

När jag är på väg in mot Helsingborg så börjar bilen låta väldigt konstigt! Det har låtit konstigt de senaste dagarna när jag kört i femmans växel, men så fort jag växlat ner till fyran så har det varit ok igen. Försökte mig på detta men det lät lika illa i alla växlar. Körde in mot sidan och bilen tog ett skutt och stannade. Försökte starta igen men så fort jag la in en växel så lät det hemskt och bilen bara hackade. Så där satt jag, på en avfart precis på väg ut i en rondell, omkörd av irriterade morgonbilister och stora lastbilar. Kul. Bara att försöka andas lugnt och ringa bärgningsbil. Känns som om jag gjort det förut....inte så länge sedan jag fick bärga den andra bilen pga kraschad växellåda (i somras).

Bärgningsbilen kom och han konstaterade direkt att det var växellådan som havererat. Ibland är livet bara så himla orättvist! Det var inte detta vi behövde just nu. Vi har liksom inga reserver att plocka från. Men men, bara att bita ihop. Det som inte dödar, härdar heter det ju. Men jag känner att jag inte behöver bli mer härdad nu.

Slutgnällt. Nu står bilen på verkstad i Helsingborg, bärgaren var snäll och körde mig till jobbet så jag kunde hämta upp det jag behövde och sedan gick jag till tåget. Nu är jag hemma hos min skruttiga Jossan och hon tittar på något på datorn och jag jobbar. Skönt att vara hemma!