Dagiskoma

Det är så roligt, varje dag när vi lämnar Johanna på dagis så faller hon in i något vi kallar för dagiskoma! :) Det spelar ingen roll om det är jag eller Jens som lämnar, hon beter sig likadant varje gång. När hon har fått av sig alla ytterkläder och det är dags att säga hej då, så lämnar vi alltid över henne till en av hennes fröknar. Hon sitter där i famnen och det är då det händer, hon faller i dagiskoma! :)

Det innebär att hon inte tittar på oss, hon tittar inte på sin fröken utan hon bara tittar rakt ut i tomma intet med en lite dimmig blick. Hon är inte ledsen, men inte heller glad. Bara helt nollställd. Pussar och kramar får man "stjäla" om man vill ha. Hon protesterar inte, hon bara sitter där. Det ser så kul ut!

Man skulle kunna tro att hon är ledsen och att hon inte alls gillar dagis, men det är så tydligt att hon gör det, så det är inte det som är problemet. Hon bara faller i koma....dagiskoma! :)