26 oktober 2010

Lämna och hämta

Jens jobbar ju nu enbart med sitt nya företag och gör det här hemifrån. Det innebär att jag nu jobbar 100% och är huvudförsörjare, det ni! :) Det innebär också att det är han som sköter lämning och hämtning på dagis och skola, för att vardagslogistiken ska gå ihop. Men idag fick jag rycka in som lämnare och hämtare och det var supermysigt - hade jag i alla fall tänkt. Tyckte det skulle bli mysigt att få extra tid med tjejerna, både på morgonen och på eftermiddagen. Så här gick det:

Lämning - allt gick jättebra, alla glada och nöjda, ingen stress. Vi sitter i bilen på väg till dagis och skola, jag och Jossan pratar lite - och helt plötsligt hostar Johanna till och kräker ner sig! Jippi tjohej liksom. Kände mig lite ställd.....vad göra nu?! Men det var bara att fortsätta köra och torka av henne så gott det gick och så bära in en nerkräkt unge på dagis! Kände mig inte som århundradets mamma precis, när jag bytte om på henne till extrakläderna som finns på dagis, torkade av jackan och förklarade att hon bara fått något i halsen och absolut inte var sjuk!

Hämtning - när jag kommer till dagis sitter Johanna i en vattenpöl och har grus, vatten och lera bokstavligen från topp till tå. Inte en ren torr fläck någonstans. Hon hade även smakat lite på sina "mästerverk". Hon såg överlycklig ut! :) So far so good. Men sen, hon ville inte gå hem. Inte alls. Detta visade sig i form av att hon la sig ner i vattenpölen och skrek.... Visste inte riktigt hur jag skulle ta mig an detta blöta grusiga barn.... Bara att lyfta upp henne, ignorera att jag blev grusig och blöt jag med, bära in henne skrikande på dagis och ta av ytterkläderna.

Sedan åkte vi och handlade! Men det är en annan historia, en solskenshistoria med glada barn som skötte sig exemplariskt! Och detta menar jag helt utan ironi. :)

3 kommentarer:

Kim sa...

Vattenpölar är fina grejer det! =D

Jejje sa...

Det blir inte alltid som man tänkt sig..:)En mammas vardag är full av överraskningar/kram

Jennica... sa...

Nä, det blir sannerligen inte som man tänkt sig alltid. Kanske någon gång ibland. Möjligen! Men det är väl det som är charmen?! :)