Igår var en eländig dag

Usch ja, det var det verkligen. Kroppen sa verkligen ifrån att nu fick det vara nog. Men det är ju lättare sagt än gjort att göra något åt. Vad gör man med barn som inte sover på nätterna...? Man kan ju inte bara strunta i allt och bara gå och lägga sig... Igår brast det för mig, det blev för mycket. När jag satt där på dagen med sprängande huvudvärk hade världen krympt till ungefär ett par meter utanför min kropp, ja jag vet, det låter konstigt men så kändes det. Johanna var gnällig, hungrig och lite trött, jag behövde åka och handla, Jossan skulle hämtas och skjutsas till gympan, vad skulle vi äta till middag......ja, då brast det. Jag blev lite ledsen och tyckte lite synd om mig.....tänkte ringa Jens men bestämde mig för att försöka skärpa mig, bita ihop och ta tag i allt. Och strunta i att handla! :)

Men Jens han kände på sig att jag mådde dåligt och kom hem tidigare för att hjälpa mig. Älsklingen! Det var så skönt att bara ha honom hemma. Vi bestämde att jag skulle få sova själv på natten och så delade vi upp det som skulle göras, Jens tog Johanna och handling medan jag tog Jossan till gympan. 

Så dagen som började hemskt slutade bra med en mysig kväll med god kvällsmat med tända ljus och sedan lite glögg och pyssel. Sedan bäddade jag ute i biorummet som ju är helt tyst, mörkt och lite avskilt från övriga huset. Det sista jag hörde innan jag gick och la mig var Johanna som vaknade och skrek....kändes hemskt att bara stänga dörren om mig och gå och lägga mig, men jag var tvungen. Och så underbart skönt det var! Alldeles mörkt och tyst.

I morse vaknade jag när klockan ringde 6.30 och jag hade inte vaknat en endaste liten stund på natten. Tror knappt att jag rört mig. Hade sååå gärna legat kvar och sovit längre men det var bara att stiga upp. Men 8 ostörda timmars sömn - det var helt underbart.