17 september 2009

Funderingar

På den där föreläsningen jag var på för ett par dagar sedan pratade de om olika rädslor man har. Att rädslor ofta hindrar oss från att göra sånt som vi egentligen vill. 

"Nej, hur skulle det gå...".
"Nej, det kan jag inte......"
"Nej, vad ska andra säga...."
"Men tänk om....."
Och så vidare och så vidare.....

En av tjejerna ställde en fråga till oss i publiken. "Hur många är rädda för att misslyckas?" Rätt många räckte upp handen, jag var en av dem. För det är jag. Rädd för att misslyckas. Egentligen vet jag inte varför....för man kan ju faktiskt försöka igen....och igen....till man lyckas. Men rädslan för att misslyckas finns där, rädslan för att bli besviken.....om jag inte provar så vet jag inte. Två sidor av samma mynt. Om jag inte provar så vet jag inte.....jag behöver inte få reda på om jag kan, jag behöver inte bli besviken, jag kan fortfarande drömma. MEN om jag inte provar så vet jag inte....och jag kan heller inte få reda på att jag faktiskt kanske kan, jag kan inte heller lyckas!

Sedan ställde samma tjej en fråga till: "Hur många är rädda för att lyckas då?". Vi skrattade och ingen, möjligtvis en, räckte upp handen. För vem är rädd för att lyckas?! Det är väl det vi vill?! Men sedan började jag tänka....för det kanske är det jag är....rädd för att lyckas? Eller?

För vad är det annars som hindrar mig från att göra allt det där jag vill. Varför sätter jag inte igång. Varför är det bara tankar och idéer. Det är så många frågor och funderingar som far runt i hvuudet...."Men tänk om....", "Men det går ju inte för att.....", "Jag kan ju inte.....". Men inget kommer ju att hända om jag inte börjar. Om jag inte försöker. För tänk - det kanske går. Jag kanske kan! Är det det som är läskigt.....vad händer om jag lyckas?

Men när man har så mycket tid som jag har just nu, och när man hinner tänka och fundera så mycket.....då klarnar saker och ting. Man inser saker. Saker blir tydliga, klara. Och det är ju såhär....inget händer om jag inte tar tag i det själv. Ingen annan kommer ju att kunna uppfylla mina drömmar åt mig. 

Så, idag har jag tagit ett beslut. Det är inget stort beslut. Absolut inte. Men det är ett beslut som kommer att få mig att börja, att ta mig ett steg framåt. Om än ett litet. Men framåt. 

Våga Jennica. Våga! Prova! Satsa!

För det där med rädslor....hur farliga är de egentligen? Vad är det värsta som kan hända? Att jag lyckas....?

4 kommentarer:

Kim sa...

Heja Acka, du är bäst!

Jennica... sa...

Sötis!

Jens sa...

Det värsta som kan hända är att du ruinerar mig så att jag inte har råd till min Audi R8:a!!

Jennica... sa...

Nej precis...så vaddå liksom....det är ju inte så farligt! :P