"Marley och jag" handlar om livet och kärleken med världens värsta hund. Så står det på framsidan och det är en bra sammanfattning.
John och Jenny är ett ungt nygift par som bestämmer sig för att skaffa hund, lite grann för att testa sina kommande föräldratalanger. Båda är uppvuxna med hundar, sådana där drömhundar som banar väg för en lycklig barndom. Hundar som är lydiga och på alla sätt och vis lever upp till talesättet "människans bästa vän". In i Johns och Jennys liv kommer Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växer till sig till en stor 45-kilos livsglad och smått galen hund. Han är allt annat än de perfekta hundar som de växte upp med.
Han dundrar genom dörrar, han hårar och dreglar, han hälsar alla välkomna genom att ställa sig med frambenen på personens axlar och ge dem en dreglig puss, han välter allt som kommer i hans väg och dessutom så äter han allt han kommer över. Och när jag skriver allt, så menar jag allt. Från mat, lönespecifikationer, pennor, plastleksaker till använda graviditetstest!
Han är också paniskt rädd för åskoväder vilket är olyckligt då familjen bor i Florida, där dessa oväder är vanliga. Då löper han fullständigt amok och försöker bita, gräva och ta sig ut på alla sätt han kan. Detta slutar alltid med ett totaldemolerat rum och en hund med blodiga tassar och nos.
Men trots alla dessa galenskaper - så lever han faktiskt upp till "människans bästa vän". För han är trots allt väldigt kärleksfull, barnkär och lojal. Boken är en sann historia och skildrar livet tillsammans med världens värsta hund.
I början måste jag säga att jag inte var så imponerad, kom inte in i boken och kände inte riktigt för den. Tror det var mycket för att jag egentligen var sugen på en annan typ av bok. Men ju längre jag läste desto mer tyckte jag om den. Inget litterärt mästerverk, men otroligt charmig. Jag imponeras av Johns och Jennys enorma tålamod med Marley, deras charmiga sätt att ta sig an världen och allt som händer dem. De har en härligt avslappnad inställning till livet.
En perfekt sommarbok för hängmattan eller stranden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar