Det här med barn....

Hm, det är inte lätt ibland. Idag har jag varit hos min kompis Jessica, vi har ätit lunch, fikat och pratat. Hon har två småttingar, Emma 2 år o 8 mån och Oscar som är 1,5 år. Jossan och Johanna var med mig. Och Jossan tycker det är sååå tråkigt.  Hon kollade med sina kompisar igår om hon kunde vara hos någon av dem idag, men det gick inte så hon fick följa med. Hon hade med sig sin dator, sitt Nintendo DS, sin iPod men inget var kul. Hon satt och hängde eller gick omkring och såg ut som om världen skulle gå under.... Tråkigt. Det blir ju lite tråkigt för mig också eftersom hon så uppenbart har tråkigt och frågar när vi ska åka hem hela tiden.

Väl hemma igen så stänger hon in sig på sitt rum och är "sådär glad". Blir sur när jag ber henne plocka undan, blir sur överhuvudtaget när jag ber henne göra något. Då känns livet rätt trist, hatar att tjafsa med henne. Känner mig så tjatig, försöker tänka på att jag ska ha mer tålamod, att jag inte ska tjata på henne i onödan. Men vissa saker tycker jag att man ska kunna begära av henne, som att plocka undan lite på sitt rum, som att inte bli sur så fort jag ber henne om något. Eller att inte sitta på sitt rum och ropa ut ordrar till mig: "Mamma, hämta det, Mamma gör det till mig, Mamma jag vill ha saft"osv osv. Jag menar, jag kan ju inte gå och plocka efter henne och göra sånt som jag tycker att hon själv bör göra bara för att hon inte ska bli sur. 

Det är inte lätt det här med barn....