Nu har jag lyssnat färdigt till Thomas Bodströms debutroman "Rymmaren". Jag har läst ett par recensioner och de flesta verkar vara överens om att handlingen är tunn, språket är dåligt och att den inte är kritisk nog. Men jag håller inte riktigt med.....å andra sidan är jag kanske lite enklare i min smak än SvD:s och DN's kulturjournalister!
På Österåkersanstalten begås ett mord. Den mördades kusin Miro är säker på att nästa gång är det hans tur. Boken handlar om Miro, hur han kämpar i fängelset och för att bli fri. Den handlar om själva rättegången mot de påstådda mördarna, om de poliser som arbetar med fallet samt de advokater som försvarar respektive åtalar. Man får också följa den ganska misslyckade justitieministern Gerd som kämpar för att behålla sin politiska makt och status. Boken innehåller också en kärlekshistoria, som jag tycker mjukar upp lite.
Det är ganska så mycket politiskt snack. Vet inte om jag hade orkat läsa det - men det funkade bra att lyssna på. Har upptäckt det tidigare, att böcker jag inte tyckt om att läsa har funkat bättre som ljudbok.
Kontentan är att jag tyckte rätt bra om boken. Det var lite trögt i början eftersom jag fick göra ett avbrott för semestern då jag inte lyssnade så mycket, men nu när jag börjat jobba igen och lyssnade mer regelbundet så kom jag in i den på ett helt annat sätt. Så - en helt ok bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar